Det här hände det året när stor osäkerhet rådde i världen. Ingen visste vad som skulle hända och mäktiga män och kvinnor stred. Ett missmod låg över stadens marknad. Köpmän ropade, lockade, pockade och kunder sprang vilsna omkring. Ingen var riktigt nöjd och alla sökte efter något. Det kunde vara vad som helst bara det fanns ett värde som steg eller åtminstone bestod. Alla blickade efter vinst och så gjorde också flickan. Hon var egentligen inte annorlunda än någon annan. Att speja, nosa och bevaka före sin handel hade hon gjort en längre tid även om det blivit med blandat resultat. Torgets produkter höll inte måttet emellanåt. De ruttnade, och hon hörde att andra mer bevandrade personer råkat ut för samma sak. Nej, så ville hon inte ha det. Nu, just den här dagen höll hon utkik efter något nytt och spännande. Det måste ju finnas något därute? Något bra – men vad?

Det förhöll sig inte bättre än att mitt på marknaden denna dag stod en man med ett stort följe. Ja, det var flera hundra personer som höll sig tätt intill honom. De lyssnade och följde minsta rörelse. De vaggade i takt med honom och upprepade allt han sade. Flickan gick närmare av nyfikenhet och det hon hörde på avstånd lät riktigt bra. Mycket bättre än vad hon hört från någon annan tidigare där på handelsplatsen. Det var lovord om glitter som blänkte i solen. Om fina vinster och tillväxt, men mest var det talet om underjordens ädla vara som han återkom till och som föll henne i smaken. Det var vackra ord. Flickan bestämde sig och slog följe även hon. Vem kunde motstå en sådan herre? Inte hon, och inte många andra heller som strömmade till från när och fjärran – och hon gjorde som han sade. Hon köpte, köpte, köpte och samlade allt i en hög därhemma och med glädje såg hon hur den växte mer, och mer och MER. Stapeln växte som ett spjut till himlen.

Full av entusiasm vänder hon sig en dag till en grupp flickor som står på torget i full färd med att göra sina dagliga inköp, och hon berättar ivrigt om att hon mött en man som förkunnar om glimrande varor med hög potential. Då, utan att hon märker något kommer en ängel fram, böjer sig ned och viskar i hennes öra ”akta dig för honom, han har pratat så här förr”. Flickan stannar upp. Vad är det som händer? Men ängeln dunstar bort lika obemärkt som den kom. Bestört vandrar flickan iväg och funderar inte så mycket på vad ängeln sagt. Förresten kan det väl inte stämma och inte vill hon avstå nu? Inte nu när hennes glittrande hög växer och frodas. Lyckans rus sprider sig och flickan njuter av all glans. Äntligen har hon hittat det hon länge längtat efter och det blir ännu bättre när experten senare siar om fortsatt tillväxt i många år framåt. Det finns tydligen inga begränsningar. Livet leker och hon behöver inte svettas på torget längre. Hon vet vad hon ska handla och handlar kvickt bara det som hon nu vet är det rätta. Och högen växer, och växer, och växer.

Men så en dag sveper ett oväder fram över staden. Det skakar till. Flickan märker det men tar ingen större notis om det. Det var ju bara ett mycket litet skalv. Fast – det följer dagar med fler ryckningar i marken och plötsligt upptäcker hon att hennes blanka ädla trave har förändrats. Inte till det bättre utan till det sämre. Den hade säckat ihop till en oformlig röra av de senaste dagarnas händelser. Så tilltygad den ser ut! Inte alls som förr, och mycket mindre. Full av ängslan springer hon till torget, tar ett fast grepp i expertens särk och får fram all sin frustration över den rådande situationen. Hur kan detta vara möjligt kvider hon fram? Men utan ett uns av tvivel kungör han att det enda som behövs är tålamod. Allt kommer att vända tillbaka till samma strålande riktning. Han betonar att ovädret troligen snart är över. Varken historik eller väderanalys pekar på annat än idel solsken framåt, säger han med emfas. Det som hänt ska bedarra fortsätter han. Nåväl, flickan går hem, stukad, förundrad och försjunken i bryderi. Vad ska hon göra? Hennes trave hade bevisligen rasat ihop och en stilla tanke går till ängelns ord. Kanske den hade rätt i alla fall?

Dagar följde av mer ostadigt väder. Meteorologer på den här tiden visste inte vad som hände och prognoser gavs av allehanda vädermän, än här, än där. Och alla var de mästare på något. Flickan tittar på sin alltmer sjunkande hög. Dess tidigare mäktiga, toppiga glans hade försvunnit och nu fanns bara små blinkande rester kvar på bordet. En morgon tog flickan mod till sig och beslutade att göra sig av med allt, för att säkra sin hälsa, sitt välmående och framförallt sin börs. De små silverkorn som fanns kvar förvandlades till sedlar och genast spred sig en behaglig lättnad över henne. Nu behövde hon inte längre vaka och ständigt känna sig ängslig. Och inte heller behövde hon vara förtvivlad om ovädret skulle fortsätta – vilket det gjorde … Många dagar och veckor skakade det oupphörligt och hon kände en stor befrielse över att inte behöva se sin stapel försvinna långt under bordet, för det gjorde alla andras. Hos dem förintades allt som ett korthus i vinden, vilket satte djupa spår i deras själar och hon hörde dem ropa i fjärran.

På marknaden var allt som förr. Förvirring och osäkerhet rådde bland massorna. Flickan tittade, lyssnade mer noga. Hon iakttog allt med större försiktighet. Hon kunde urskilja nyanser och upplevde en större tilltro till sig själv. En dag märkte hon honom! Mitt i allt brus kunde hon på håll urskilja hans vaggande följe och hon hörde honom predika precis som förr. Det var samma visa, samma vara, men orden var annorlunda. De tidigare självsäkra fraserna hade bytts ut mot många ”kanske, om, ifall, bara” och hon förstod att det låg mångas förtvivlan bakom orden. Det var otaliga som sett sina förnäma staplar darra och förintas, men där trots allt stoltserade kejsaren ändå mitt på torget, som om inget hade hänt. Och som av en händelse när hon tittade till lite extra noga såg hon hans genomskinliga särk fladdrande i vinden.

Idag går flickan sällan ut på stadens torg. Marknadens gytter av folk och varor lockar inte längre på samma sätt. Tjusningen är borta. Fast det händer emellanåt att hon smyger sig dit när ingen ser och då observerar hon och iakttar spelet som pågår. För mestadels sitter hon i sin lilla trädgård, lyssnar på fåglarna, läser, inhämtar kunskap, tänker och skriver. Och vad jag vet så sitter hon där än och studerar – studerar för att på sikt bli sin egen expert.

 

Den här krönikan är tillägnad Christina Engelen, initiativtagare till FaceBookgruppen ”Tjejer som gillar aktier” och alla andra duktiga investerarkvinnor som ger råd, stöd och kunskap


 

Föreläsare, inspiratör och författare

Författare till böckerna: ”Ekonomi med hjärta” samt ”Entreprenörskap; från idé till verklighet”.                

Mina avanzadepåer har presterat 6,64 % respektive 4,30 % i år (feb. 2017 och OMXS30 står i 3,00 %)

Feedback. Och du får gärna kommentera eller ha synpunkter på det jag skriver. All feedback är bra och mottas tacksamt.