Med gångna händelser i Hexagon kan jag inte annat än bevittna hur det börjar osa runt omkring oss. Ur en liten aktieägares perspektiv verkar doften som först var svag och obemärkt, ja ganska oskyldig, nu ha antagit mer fräna, stinkande lukter. Inte tillhör de parfymavdelningens lyxiga varianter av mysk och myrra? Nej de är mer i klass med dynghögen bakom dass. Och på det dasset sitter nu de mest prominenta herrar och gör det stora. Det stora klippet som de gömmer långt där bakom sinnrika system och bolagskonstruktioner söder om Söder. Kanske inte just där, men i skumma trakter som drivs av varma heta vindar och där finanspolisen inte har en chans. Hur ska den kunna se? Hur ska den kunna veta när det är så svårt att navigera just där?

Hur kunde det bli så här?

Hur kan det bli så här, undrar jag lilla aktieägare. Hur kan dessa herrar av stor dignitet göra så här mot oss små fotfolk som storögt har beundrat, klappat i händerna och höjt dem till skyarna. Dessa storheter som lekt med oss, visar det sig. Vi som satsat våra surt förvärvade slantar på något som vi trodde på. Vi trodde på ärlighet, rent spel, öppenhet och transparens. För det vi såg var det vi såg, eller hur var det? Var det något helt annat som kallades makthunger, girighet och begär efter mer?

Det var smarta upplägg med samma personer invävda i företagsstrukturer där i söder som de vi satsade på här hemma, och som vi trodde på – som vi tillbad ära och redlighet. Renhet. Dessa, som vi trodde obefläckade figurer av rang, lät sig bli nedsölade i smeten bakom dass med byxorna nere. Avslöjade och utbuade av skocken, oss vanliga dödliga. Hette han något på M eller var det något annat? Kanske på O? I alla fall så såg de bra snopna ut, just då, när de ertappades, och lukten var inte att ta miste på. De hade gjort det. Och vi tyckte alla att det kändes så ruttet.

Tvätta dem rena

Men bondens dass bevakas av en general som företräds av oss alla. När han tar till orda är samlingen tyst, lyssnar och försöker förstå. Han pekar, pratar om lukten, pesten, som förstör vår stad och vårt land. Hur kan det vara möjligt att ingen rycker in, gör ett slut på allt det skämda? Det räcker inte med Stay-Fresch- Now eller doftande granar och inte heller med generalens rop på hjälp. Här måste nya starka vindar blåsa. Nej, klä av dem inpå bara skinnet, spola dem rena, sätt på dem nya skjortor och lyft in dem i annan skepnad där heder och samvete får råda. Och finns det flera, samma gelikar, låt dem gå samma bad till mötes, för vi tvättar inte pengar – vi tvättar personer.

Samt slutligen, det här tvagnings- och ruttenhetsborttagandet måste övervakas av samhällets stränga doftpolis, för generalen klarar det inte ensam. Hans näsa räcker inte långt. Inget skämt eller anfrätt kommer här fram. En mur av bevakning ska ge skydd så att vi vanliga dödliga inte ska drabbas av lukten.

Den dåliga lukten på finansmarknaden.


 

 

Föreläsare, inspiratör och författare.